VI ska LAGA, NI ska ÄTA.. eller var det tvärtom? Även om mellanstadietiden gör sig påmind på mitt nya arbete så minns jag inte riktigt det där.. Ån Lagan rinner iaf strax utanför min lägenhet, jag har inte stannat till ännu och begrundat den på nära håll men jag har sakterliga börjat hitta mina smultronställen här i Värnamo, där jag kan gå och filosofera för mig själv, har kommit på att det är ett stort behov jag har.. Jag behöver ibland koppla bort hjärnan helt och bara slappna av. Det här behovet görs sig extra tydligt nu när jag har ett jobb där jag behöver vara på alerten hela tiden. Det är nämligen något som jag behöver vara när jag arbetar som fritidspedagog på en ny skola, i en ny stad med nya människor. Det finns så oerhört många osynliga regler och oskrivna lagar att jag ibland nästan tappar andan. Jag har kommit underfund med att mitt största handikapp inte är stamning utan att jag är så in iiiii helvete disträ.. För sådär två månaders var detta bara en rolig grej när kompisarna inväntade mitt nyckelletande vid dörringången på Vinnerstadvägen, idag är det så mycket mer, hela min arbetssituation hänger på den.. I söndags bestämde jag mig för att jag måste ligga ett steg före hela tiden.
Skolan har satt en mental press på mig i övrigt, jag har inte varit mig själv, jag har försökt att vara någon jag inte kan vara, vilket jag egentligen inte vill :)
Jag vill vara mig själv, men en mer ordentlig och mindre disträ sådan.. Nåväl, den här veckan är det jag som har varit där, vilket jag tenderar att fortsätta med, så det så.. take it or leave it, Värnamo!
Calle: "Skjutsar du hem mig sen?"
Jag: "Eh jaaa, det kan jag väl göra"
Jag skjutsade hem Calle från korpens gym i helgen, det har alltid varit tvärtom. Det är forfarande helt overkligt men också helt fantastiskt att ha körkort, speciellt om man får köra runt "hemma" i Motala..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar