God kväll!

Huset där min lägenhet ligger får bli bloggens nya frontbild, vad tycker ni? :)

Lägenheten är helt ok, det är stort badrum vilket jag helt klart inte är bortskämd med men annars känns lägenheten bra mycket mindre än den förra när den i själva verket är en hel kvadratmeter större, måhända är det den öpnna planlösningen som lurar ögat. Det är läget som jag fullständigt älskar, nära till allt, riktigt nära, jobbet, sporthallen, hemköp, hemmakväll.. skobutiken :)

Begreppet "skräckblandad förtjusning" har annars fått en helt ny innebörd för mig, jag vet i ärlighetens namn inte vad jag ska oroa mig mest över, är det jobbet, körkortet eller Värnamo i allmänhet. Min körskolelärare berättade idag att Värnamo är en mycket, mycket svår stad att bygga upp kontakter, att dom grupperade sig ordentligt - bra pepptalk, var nära på att hugga första bästa tant på övergångstället.

Jobbet ser som sagt var inget vidare ut första veckan, det är ingen som helst inlärningstid och jag känner varken barnen, kollegorna eller byggnaden.. skräckblandad förtjusning.

Går det bra nu, Petter?

Det går bra nu, det går äntligen bra nu..

Tycker att jag har haft motflyt i mitt snart 30-åriga liv om vi helt bortser från mina vänner om min familj och möjligen enstaka pokervinster så har jag inte varit nöjd över speciellt mycket, speciellt inte mina egna prestationer då, men sen jag flyttade ner till Värnamo så känner jag att det har vänt, jag fick första jobbet jag sökte, visstidsanställning förvisso men det var kanske också det jag ville ha, jag fick idag också en lägenhet som jag var på visning på under förmiddagen. Jag klarade teoriprovet och kämpar på med körningen så gott det går, det är som bekant min livs ackilles häl men jag känner äntligen att det där med bilkörning är något som jag kommer få kläm på i framtiden..

Träffade mina nya barn och jobbarkompisar idag också, det kommer bli kämpiga första veckor det här men jag kommer göra mitt yttersta och ta mig igenom det, jag kommer nämligen att komma in i hetluften direkt, öppnar morgonfritids på måndag morgon och ska sedan ha en lektion själv på dagen, i "Utematematik". Känner dock igen det där väl från utbildningen så ska nog kunna använda lite gamla anteckningar.

En något stimmig barngrupp förklarades det som men jag verkar ju uppenbarligen vara inne i ett "stim" nu så det kanske passar mig bra :)

Godmorgon!

Igår hade jag gärna legat kvar i sängen i Motala, gått upp några timmar senare, tagit en löparrunda och satt mig framför pokerborden. 40 % av min hjärna säger ut, "Vad gör du? ÅK HEM!" medan de övriga 60 % säger "Du måste göra det här, du måste". Hehe, när jag läser det här så låter det som att jag ska på ett Armageddon-uppdrag och det är ju inte riktigt så det är men det är lite lite så det känns. Det är nämligen en väldigt avgörande vecka jag har framför mig på flera olika plan, nytt arbete och att jag behöver fixa ny bostad, dessutom ett kämpande med körkort under tiden..

Det är skönt att ha systersonen Vilgot nära då, han ger mig mycket energi nu (tar förvisso en del också) :)

NHL - njaaaaaa

Lite modigt av mig att göra ett sådant uttalande efter endast en match kanske men det var absolut en känsla. Det började väldigt bra, vi var på gång innan matchen, alla hade fått sin dos under västen och innan matchen spelades förutom sveriges nationalsång USA:s nationalsång, den som har blivit lite av världens gemensamma nationalsång. I ett förmodat fullsatt Globen kändes det mäktigt och spännande men Anaheim gjorde snabbt ett mål och i första perioden var det också 2-3 fighter, ni vet, 1 mot 1 när de slänger handskarna och "pucklar på varandra" tills domaren godkänner tiden och avbryter fighten, kändes lika fejkat som mina diesel-jeans från marknaden i Istanbul..

Det var bara Henrik Lundqvist som dominerade, imponerande att få se Sveriges bästa målvakt i toppform men i övrigt var spelet klart under förväntan, synd och skam att säga det men såhär såg vi ut..



Och det här var den bästa bilden jag kunde få av Henrik Lundqvist :)

God morgon!

Åker till Stockholm om sådär en halvtimme, det är dags för hockeymatch, jag fick en biljett i examenspresent som nu ska nyttjas. Ska bli skönt att komma bort från mitt smått ångestladdade livsläge som jag befinner mig i just nu..

Jag ska nämligen byta stad då jag har fått ett jobb som fritidspedagog i Värnamo, tjänsten är bara garanterad i 6 månader så för er låter det kanske inte som en jättegrej men för en person som inte har utmanat sig själv eller vågat göra speciellt mycket alls så kan det jämföras med Armstrongs stora kliv för 42 år sedan..

Det är precis det allt handlar om, jag känner mig nöjd över utmaningen, spänningen vinner mot rädslan och trots att jag går upp i snitt 5-6 timmar tidigare nu än förut så ser jag fram emot dagen.. inte med ren glädje då utan helt enkelt med spänning..

Jag har ju egentligen alltid velat blogga också och nu kan jag ju skriva om nya saker, nu slipper jag må dåligt över händelselösa inlägg :)

Så välkomna till den sista bloggcomebacken. Värnabon kommer berätta om det viktiga som händer i mitt liv i mellersta Småland.

Ps. Layouten kommer ordnas till men måste göra mig iordning för Stockholmstrippen nu. Ds