Lite modigt av mig att göra ett sådant uttalande efter endast en match kanske men det var absolut en känsla. Det började väldigt bra, vi var på gång innan matchen, alla hade fått sin dos under västen och innan matchen spelades förutom sveriges nationalsång USA:s nationalsång, den som har blivit lite av världens gemensamma nationalsång. I ett förmodat fullsatt Globen kändes det mäktigt och spännande men Anaheim gjorde snabbt ett mål och i första perioden var det också 2-3 fighter, ni vet, 1 mot 1 när de slänger handskarna och "pucklar på varandra" tills domaren godkänner tiden och avbryter fighten, kändes lika fejkat som mina diesel-jeans från marknaden i Istanbul..
Det var bara Henrik Lundqvist som dominerade, imponerande att få se Sveriges bästa målvakt i toppform men i övrigt var spelet klart under förväntan, synd och skam att säga det men såhär såg vi ut..
Och det här var den bästa bilden jag kunde få av Henrik Lundqvist :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar