Internet!!!

Ja, nu är det äntligen inkopplat!

Sitter i en av mina soffor i min lägenhet nu i Värnamo, det börjar naturligt mer och mer kännas som hemma här. Jag har fått feber dock, vilket besvärar mig en del då jag får vara hemma från jobbet när jag bara varit där i 3 veckor, får nästan lite dåligt samvete.

Jobbet är inte super, det är kämpigt som tusan, kämpig barngrupp och kämpigt med allt som är nytt, barnen, skolan och kollegorna. Ibland undrar jag om jag verkligen orkar men min syster talade klarspråk med mig i helgen när hon bestämt uttryckte, "Vad har du för alternativ då?"

Jag har inga alternativ, jag höll på att gå under hemma i Motala, av tristess och press samtidigt, jag kommer stanna här ett tag till!!! :) Tack Mia!

Men allt är fan inte grått härnere, jag har ju faktiskt fått ett jobb och framför allt fått det så extremt efterlängtade kööööörkortet! Normalt för alla andra, obeskrivligt för mig.. Lever fortfarande i en känsla att det är svårt att förstå..

Den 2 november var dagen, 1 vecka sedan. Bara kollegorna på jobbet och körskolan kände till det, med andra ord ingen som jag känner ordentligt eller känner press inför. Det var så jag ville ha det, så några vita lögner var det värt :) Känslan var ändå som vanligt, som när jag körde upp 3 veckor tidigare och misslyckades på i stort sett varje jävla punkt..

En herre i 40 års åldern klev in i bilen och jag tror inte det var hans snack om Östenssonaffärer som gjorde mig lugn det var nog helt annat. Alltså, lugn och lugn, han sa ändå till mig att andas ut runt halvtid :) När jag åkte in på parkeringen på Åhlens som är start och stopp för uppkörningar i Värnamo så visste jag inte alls hur det hade gått.. Hur som helst, när han sa orden:

"Mmmmm, jag godkänner körningen", så blev jag tamigtusan helt överlycklig, vilket också min familj och vänner blev. Snart kommer det rosa kortet hem på posten också, då kommer det nog kännas ännu bättre..